calic

Jag har spenderat så många timmar i bilen under veckan som gått att jag börjar fundera på att flytta dit förevigt. Känslan av att lägga huvudet lite på snedd och somna direkt är helt fantastisk, tills du har gjort det i vad som känns som evigheter och kroppen börjar kännas som en uppstoppad leksak i ett kinderägg som ett dampbarn förtvivlat aldrig slutar skaka.
men venedig va b-e-autiful, trots sunkigheten och alla turistfällor så va det verkligen ett ställe med känsla. Milano däremot. Det kändes som att jag gick och gick och gick i vad som skulle vara "the place to be and see" och bara väntade på att se något som faktiskt skulle få mig att känna "wow, milano ÄR verkligen så underbart som alla pratar om" Men till slut fick jag nog, milano va crap! Fast smaken är ju som baken, delad.
HEH.